Självobjektifering skapar lidande bland kvinnor

I västerländska kulturer har fysisk skönhet ett högt värde, ett attraktivt yttre har kommit att associeras med socialkompetens och intelligens såväl som god fysisk- och mentalhälsa.

Värdet av att leva upp till samhällets skönhetsideal är följaktligen stort. Detta skapar i sin tur en strävan efter den perfekta kroppen samt tvingar fram en medvetenhet om att det yttre ständigt står under bedömning. Även om detta berör såväl västerländska kvinnor som män, är kvinnan mer utsatt för fysisk bedömning eftersom kvinnors kroppar i högre grad än mäns kommit att betraktas som sexuella objekt.

Forskningsarbetet som beskrivs i artikeln Toward understanding Womens’s Lived Experiences and Metnal Health Risk , av Barbara L. Fredrickson syftar till att undersöka sambandet mellan självobjektifering, skam och grubbel kopplat till kroppsuppfattning och utvecklandet av depression. Dessutom undersöks hur dessa förhållande förändras under puberteten och ser olika ut beroende på kön.

Undersökningen utgår från en tidigare teori om objektifiering, objectification theory, vilken hävdar att kulturellt betingad sexuell objektifiering kan ge upphov till självobjektifiering bland kvinnor. Självobjektifiering innebär att en individ betraktar sig själva som objekt vars värde är beroende av dess utseende (uppträdande). Tidigare forskning har visat att självobjektifering är vanligare hos kvinnor samt att denna form av objektifiering påverkar kvinnor men inte män negativt. Denna oro kan exempelvis leda till att man väljer att utföra någon form av bröstförstoring eller drabbas av ätstörningar. Det har också föreslagits att kvinnors högre grad av självobjektifering kan vara en bidragande orsak till att fler kvinnor än män drabbas av depression i västerländska industrisamhällen.

I den aktuella studien görs en utförligare undersökning av det tänkta sambandet mellan självobjektifiering och depression. Här antas skam och grubbel kopplat till en individs egna kroppsuppfattning ömsesidigt utgöra ”mellanstadier” eller ”förmedlare” i en förmodad länk mellan sjävobjektiferingen och utvecklandet av depression.

Undersökningen utfördes med individer i pubertetsåldrar som undersökningsunderlag någon motsvarande undersökning har tidigare inte genomförts. I texten argumenteras för vikten av att inrikta sig på denna åldersgrupp, detta för att kroppen, inte minst för kvinnor, genomgår dramatiska förändringar och objektifieras under denna period men också för att depressionerna bland flickor ökar dramatiskt under samma period. Ytterligare en annan viktig aspekt var att undersökningen tog hänsyn till utvecklingen över tid, vilket öppnade upp möjligheten att undersöka om självobjektifering kan ses som en indikator för senare utvecklande av depression.

Studien baseras på en kvantitativ undersökning, där svar inhämtats från en grupp flickor och pojkar, 299st till antalet, i åldern 11-13år. Varje enskild undersökningsperson vid två olika tillfällen [1] fick besvara ett antal graderingsfrågor kopplade till respektive undersökningsdel [2], frågorna var konstruerade för att undersöka personernas tankar, känslor och beteenden. Svaren omvandlades sedan till siffror och medeltal räknades ut för flickor respektive pojkar.

Resultaten visade att flickor genomgående självobjektifierar, känner skam och funderar över sin kropp i högre grad än pojkarna, likaså är det vanligare att flickor än pojkar drabbas av depression. Den största skillnaden mellan flickor och pojkar som studien uppmätte rörde (det kognitiva) grubblandet eller funderandet över sin kropp och sina kläder, där pojkarna inte alls i samma utsträckning som flickorna bedrev sådan tankeverksamhet.

Tolkningen av resultaten som undersökningen gav, är att flickor objektifierar sig själva i högre grad än pojkar och att de genom att göra det även utsätter sig för risken att utveckla depressioner. Men att pojkar inte med självklarhet är förskonade från en liknande utveckling.

Studien berör flera forskningsområden, mest uppenbart är det socialpsykologiska men även kognition och utveckling undersöks. De perspektiv som anläggs är framförallt ett kognitivt perspektiv och genusperspektiv. Genusperspektivet finns genomgående med i artikeln, studien har delvis som mål att undersöka likheter och skillnader mellan genus samt beskriver relativt ingående de tänkta orsakerna till dessa.

Kanske skulle det vara möjligt att anlägga ett mer biologiskt perspektiv, undersökningen visar att självobjektifiering leder till grubbel och funderingar kopplade till individens kroppsuppfattning, bland flickor men inte bland pojkar. Dessutom visar studien att flickor redan innan puberteten självobjektifieringar i högre grad än killar, när dessa skillnader uppstår och varför de uppstår är fortfarande oklart. Problematiskt är förmodligen att oavsett vari orsaken till, att tjejer självobjektifierar mer än killar, består, uppstår denna skillnad förmodligen allt för tidigt för att den skall kunna påvisas empiriskt och om så skall göras krävs förmodligen en helt annan undersökningsmodell än den som används för denna undersökning.

Avslutande reflektion

Mina personliga tankar rörande innehållet i artikeln är först och främst att det var intressant och att studieämnet som sådant känns ytterst relevant. Intressant hade jag, som man, tyckt att en undersökning som undersöker om självobjektifering bland män ökar. Om man ser det hela socialpyskologiskt, torde ökade yttre samhällskrav rörande också mannens kroppsideal, kunna komma att internaliseras hos manliga individer och öka mäns benägenhet att självobjektifera.

Förtydliganden


[1] Första tillfället vid 11års ålder och andra vid 13års ålder.

[2] Självobjektifering (eller i frågestudien self-surveillance), skam, grubbel och depression

Författare:

spexer har publicerat 10 artiklar.